Helsingborgs brandväsen – från ämbar till motorspruta.

Skyddet mot brand har allt sen urminnes tider varit en tvingande nödvändighet för invånarna i våra samhällen. Redan i de medeltida städerna I Helsingborg har brandskyddet reglerats på olika sätt enda sedan slutet av 1500-talet. Vårt nya museum visar ett urval av gamla redskap och bilar som använts inom Helsingborgs brandväsen

Före 1800

Lika viktigt som det var att kunna göra upp en eld, var det att skydda sig mot den. När byar och större samhällen byggdes upp blev det också nödvändigt att hjälpas åt om elden skulle komma lös. Redan i de medeltida städerna fanns det brandförebyggande bestämmelser.

I Helsingborg har brandskyddet reglerats på olika sätt sedan slutet av 1500-talet. Man byggde upp en enkel arbetsordning där alla hus- ägare fick olika uppgifter vid brand. De skulle också hålla brand- stegar, brandhakar och läderämbar.

Först 1767 fick Helsingborgs sin första brandordning, som i stort sett gick ut på att invånarnas yrkeskunnighet skulle utnyttjas vid släckningsarbetet. Brandsprutan, som då var ett relativt nytt hjälpmedel, skulle till exempel kopparslagarna sköta, eftersom den var gjord av koppar. Färjemännen, som var vana att ro, ansågs bäst lämpade att sköta pumpningen.

Till en början lånade man hästar, men redan hösten 1895 inköptes hästarna Romeo, Julia och Slynan. Brandsoldaternas lön var 60 kronor i månaden. Fridagar förekom inte, utan man fick begära permission vid varje tillfälle.

1800-talet

En ny brandordning fastställdes 1804, med mer detaljerade funktioner för husägarna om vem som skulle göra vad och hur brandutrustningen skulle skötas. Som husägare hade man alltså allmän tjänsteplikt, men den fungerade inte alltid så bra. Detta ledde till att frivilliga brandkårer började dyka upp. Helsingborg blev den första staden i Skåne att bilda en frivilligorganisation 1834, ”Frivilliga Brandcorpset’; vilket innebar en stor förbättring med både intresserade deltagare och regelbundna övningar.

Stadens egen brandorganisation förändrades och förstärktes 1861 och verkade tillsammans med frivilligkåren fram till 1895. Då hade en yrkesbrandkår bildats och man beslöt att upplösa den frivilliga styrkan. Det var framförallt industrialiseringen i slutet av 1800-talet med nya och allvarligare brandrisker, som fick staden att inrätta en yrkesbrandkår. Denna startade officiellt den 1 april 1895 med brandstation i Rådhuset i centrala Helsingborg. I folkmun kallad ”Brännkyrka”.

1900-talet

Redan 1907 framfördes klagomål på funktionerna i Rådhuset. Vid utryckning fick hästarna hämtas från annat håll, vagnarna rullas ner på rännor över trapporna framför portarna, logementen var otillfredsställande och det fanns alltför få utrymmen för brandredskap. Enda positiva var det centrala läget.

Det skulle emellertid dröja drygt 30 år innan Helsingborg fick en ny brandstation. Innan dess organiserades en mindre frivilligbrandkår 1914 i samband med första världskrigets utbrott, utryckningsfordonen motoriserades 1915, ansvarsområdet utökades, då bland annat Råå och Ramlösa inkorporerades i staden, vilket krävde utökad bemanning och nya fordon. Hela tiden pågick diskussioner om nya lokaler.

Först 1937 började det hända något i lokalfrågan, då man beslöt att inbjuda tre arkitekter till en tävlan om en ny byggnad på söder i Helsingborg. Arkitekterna var Arvid Fuhre, Arnold Salomon-Sörensen och Magens Mogensen. Det blev Mogens Mogensens förslag som vann och i april 1941 stod stationen färdig på Södergatan 119.

Idag

Helsingborgs expansion med nya industri- och bostadsområden innebar ett allt större tryck på brandförsvaret. För att bland annat få snabba utryckningar byggdes 1977 en filialstation på Berga och 2003 tillkom ytterligare en i Bårslöv.

Huvudbrandstationen på Södergatan var i bruk fram till 2015, då den lades ner på grund av åldersskäl och funktionalitet. En ny brandstation byggdes, ”Station City” lite längre söderut vid Rännarbanan. Stationerna har olika kompetenser med till exempel räddningsdykare, kemspecialister och enheter som ansvarar för övningar och utbildningar.

2015 bildades ett räddningstjänstförbund, ”Räddningstjänsten Skåne nordväst” (RSNV) med Helsingborgs, Ängelholms, Örkelljunga samt Bjuvs kommuner. I dessa kommuner finns både hel- och deltidsverksamheter.