Vid en storbrand i Helsingborgs valskvarn (se Valskvarnen nedan) 1892 visade det sig att släckstyrkans kapacitet fortfarande var otillräcklig. Ångsprutan från Landskrona rekvirerades så att man kunde få tryck i strålarna som nådde upp till lågorna. Staden beslöt samma år att heltidsanställa en brandchef, inköpte en ångspruta samt anställde personal för dess skötsel och drift. År 1894 togs sedan steget fullt ut och Helsingborg fick den 1 april 1895 en ”fast brandkår”, som kom att inrymmas i stadens nya rådhus. Rådhuset hade ett
par trappsteg ned till Järnvägsgatan varför man tillverkade körlämmar att rulla ut vagnarna på. Draghästarna var stallade bakom Rådhuset på Stallgatan.
Brandkårens Motorisering
Helsingborgs stads snabba tillväxt fortsatte och brandförsvaret anpassas efterhand till den nya tidens snabba förändringar. En sådan anmärkningsvärd förstärkning av kårens effektivitet skedde 1915 då den hästanspända vagnparken utbyttes mot brandbilar. Förstärkningarna fortsatte sedan under de kommande årtionden genom anskaffning av maskinstegar, tankbilar, rökdykarapparater och andra tekniska innovationer men framförallt genom att personalen fick en förbättrad och mer omfattande utbildning.
Valskvarnen
Valskvarnen låg på Söder strax norr om Gummifabriken, uppfördes 1885 med konsul Petter Olsson som initiativtagare och finansiär. Bolagets egentliga namn var Helsingborgs Ångqvarns AB som startades samma år. Kvarnen brann ner den 11 april 1892 i en eldsvåda som betecknas som en av de största i modern tid i staden. Kvarnen återuppbyggdes dock omedelbart och driften fortsatte. Kvarnbolaget togs strax efter andra världskriget över av AB Kvarnintressenter, som också drev Malmö Stora Valskvarn i Malmö. Kvarndriften flyttades över till Malmö sommaren 1956 varvid driften upphörde. Byggnaderna förvärvades av Skånska Lantmännen, som under några år använde dem för lager, innan de revs på 1970-talet.