Andersson, Hjalmar, 1843–1916, gymnastiklärare på
”Gossis”, Nicolaiskolan f.d., brandchef i Helsingborg. Andersson var krigsveteran från nordamerikanska inbördeskriget på 1860-talet, där han snabbt avancerade som officer och 21 år gammal ledde ett kompani i strid. En kula i ena låret stoppade slutligen hans deltagande, även om han kom tillbaka efter vård, men skadan slogs upp igen. Han erhöll utmärkelser för sin tapperhet både i USA och i Sverige. Efter tjänstgöring vid svenskt regemente utbildade han sig till gymnastiklärare och 1876 anställdes han som lärare i ”militäröfningar, gymnastik och vapenföring” vid Högre allmänna läroverket i Helsingborg, en tjänst han uppehöll till 1902. Många berättelser av elever från den tiden berättar om hur man såg upp till honom, den store krigshjälten, som med hård disciplin ändå hade en god hand med sina adepter. Han utsågs 1877 till överbefälhavare för Nordvestra Skånes frivilliga skarpskytteförening. År 1892 accepterade Andersson att bli chef för stadens nyinrättade brandkår, en uppgift som tidigare åvilat Frivilliga brandkåren. Tillsammans med sin hustru deltog han flitigt i sällskapslivet. Han satt bl.a. med i teaterstyrelsen, var frimurare och medlem i ordenssällskapet I.V.V.
Major Hjalmar Andersson, legendarisk som stadens förste brandchef från 1892, var en färgstark profil i förra sekelskiftets Helsingborg. I den lilla
staden blev ”majoren”, hjältesoldaten från det amerikanska inbördeskriget, högt beundrad av inte minst läroverksgossarna – men också litet fruktad för sin obändiga viljestyrka och beslutsamhet på chefsposten i brandkåren.
Källa: stadslexikon@helsingborg.se